Våren 1999 tog jag ett avgörande beslut för min yrkesinriktning. Under sju års tid hade jag frilansat som sångerska, parallellt med vikariat på estetiska program och kulturskolor. Jag stod äntligen på tröskeln till att få en fast halvtidstjänst på kulturskolan, och vad gjorde jag då? Jo, jag sade upp mig! Jag hade nämligen satt mig ner och tagit en ordentlig funderare på hur mycket tid jag lade ner på att planera mina sångelever, jämfört med den ansträngning det innebar att arbeta med den företagskör jag hade tagit över några år tidigare. När jag skrivit ner detta i två kolumner, såg jag tydligt vad jag hade att välja på:
1. Halvtid på Kulturskolan, med 20 min/elev, arbetstider som hackade upp dagen och många telefonsamtal till föräldrar och barn.
2. Kasta mig ut och hoppas få fler körer, vilket innebar mindre planeringstid OCH mer pengar.
Inte så svårt, eller hur? Men läskigt kändes det, och lika läskigt var det 10 år senare, när jag av samma anledning startade eget. Fast nu gällde det att fokusera på företagskunder istället för privatpersoner. Att byta målgrupp, och tänka i nya banor.´
Läs mer i intervjun med mig i senaste numret av Du och Co: duco_nr4_2012_karin