Grå pantrar

Jag har den stora förmånen att vara körledare för en s k seniorkör, dvs en kör där de flesta är pensionärer. I just den här kören ligger medelåldern på 80 år – bara tanken är svindlande! För mig ligger utmaningen i att välja sångövningar som tränar deras röster och som de känner att de klarar av. För sjunga kan de. De flesta i den här kören började sjunga i ungdomsåren, och har aldrig slutat. Det märks speciellt tydligt när man tar fram gamla kändisar som ”Vintern rasat” – det sitter i ryggmärgen.

En av många fördelar med att leda en seniorkör är att de kommer i god tid. När jag kommer till övningarna är alla aktuella noter utdelade och senaste infon spridd. Äldre sångare har också, faktiskt till min förvåning, ett driv som många av mina körer med betydligt yngre sångare saknar. De hoppar glatt på olika projekt, och frågar mig om det inte är dags för att trumma ihop en jättekör som jag gjorde för några år sedan.
– Nja, säger jag, som är mitt i livet med småbarn och jobb, det får nog vänta några år.
– Några år?! Säger de. Då kanske vi inte ens lever!

Att träffa mina gråa pantrar en gång i veckan ger mig perspektiv på livet, och den feedback jag får från dem lägger sig som en värmedyna kring hjärtat. Jag har en oerhörd respekt för deras erfarenhet.

Och som ni förstår älskar jag dem.